Antroposofisk medicin

Inom den antroposofiska medicinen integrerar man skolmedicinska behandlingsmetoder med antroposofiska naturläkemedel, utvärtes behandlingar och konstnärliga och fysikaliska terapier. Man tar det bästa ur två världar och skapar på detta sätt en inriktning som tar hela människan med i behandlingen.

Historik

Initiativtagaren för antroposofin är dr Rudolf Steiner (1861-1925). Efter filosofiska och naturvetenskapliga studier i Wien, Österrike samt arbetet med en nyutgivning av Goethes naturvetenskapliga skrifter utkom 1894 hans verk "Frihetens Filosofi". Han gav den undertiteln "Själsliga iakttagelser efter naturvetenskapliga metoder". Här behandlas frågan om människans möjligheter att utveckla tänkandet till instrument för inre, dvs andliga iakttagelser och i samband därmed frågan om den mänskliga friheten. Med detta verk som grund utvecklade sedan Rudolf Steiner den antroposofiska forskningsmetoden och människosynen. I samarbete med företrädare för olika yrken utvecklades möjligheter att finna praktiska tillämpningar för en genom antroposofin utvidgad människo- och natursyn, idag kända som waldorfpedagogik, biodynamisk odling m. m.

Arbetssätt

1920 tillfrågades Rudolf Steiner av en grupp läkare om hur medicinen kan befruktas av antroposofin och en första kurs ägde rum. Läkaren Ita Wegman kom sedan att utveckla ett djupare metodiskt arbete tillsammans med Rudolf Steiner, så att det under 1924-25 blev möjligt att gemensamt skriva grunderna för hur antroposofin berikar läkekonsten. De skriver i inledningen:

"Denna bok vill visa på nya möjligheter att utveckla läkarens kunnande och vetande. Man kan bara bedöma det framförda riktigt, om man verkligen sätter sig in i de synpunkter som var ledande när den medicinska riktning det här gäller kom till stånd. Det är inte fråga om en opposition mot den moderna medicinens vetenskapliga metoder. Vi ger den och dess principer vårt fulla erkännande. Vi menar till och med att det vi framför bara skall användas av den som verkligen är läkare enligt dessa principer.

Vi vill emellertid foga ytterligare kunskaper till det som man kan veta om människan. Dessa kunskaper kan man bara finna genom andra metoder. Mot bakgrunden av en sådan utvidgad världs- och människokunskap ser vi oss tvungna att arbeta för en utvidgning av läkekonsten."

ur Rudolf Steiner och Ita Wegman. Grunderna för hur antroposofin berikar läkekonsten. Kosmos förlag, Stockholm. 120 s. ugiven på svenska 1978. ISBN 91-970138-5-4.

Människosyn och sjukdom

Med sina sinnen varseblir och utforskar människan den materiella tillvaron. Hon tillhör den med sin fysiska kropp. Hon förstår den med sitt intellekt och beskriver dess naturlagar.

När stoffet ordnas till en organism talar vi om att den lever. Livet är alltså inte en egenskap av materien. Det kan iakttas av det förstärkta tänkandet och visar sig ha sina egna lagbundenheter. I växtvärlden lär vi känna dessa i utvecklingen av de mångfaldiga formerna från frö till blomma och frukt och de finns i de för växterna karaktäristiska substansbildningarna. Människan är släkt med växtvärlden i sina livsprocesser men dessa verkar inte formande i henne. När materiens egenskaper alltid kan beskrivas i kvantitativa termer, måste livets lagbundenheter alltid beskrivas kvalitativt. En blomma är fräsch eller vissen, röd eller gul, även en människa kan känna sig fräsch eller vissen, se bra eller dålig ut.

Kunskapen om det själsliga som en egen verklighet i människan och i naturen är nästa erfarenhet för den inre iakttagelsen. Här finns grunden för all förnimmelse, alla känslor och drifter. De förlöper mellan ytterligheter såsom sympati - antipati, hunger - mättnad, sorg - glädje, inandning - utandning. Hos djuren ser vi hur den inre upplevelsen uttrycker sig i den yttre formen och deras rörelsesätt. Som exempel kan vi se hur en lärka i skyn är ett uttryck för kvittrande glädje eller en ko med sitt drömmande väsen och sin stora mage är ett uttryck för en utpräglad matsmältning. Djuren uttrycker alltså sin karaktär i sin kropp. Människan bär dessa karaktärsmöjligheter i sig och liksom djuren andas hon, men det själsliga formar inte hennes yttre gestalt.

Den högsta erfarenheten är upplevelsen av Jaget i sin andliga verklighet. För detta finner vi ingen motsvarighet i naturen, med Jaget tillhör människan till en början bara sig själv. Här upplever hon sin identitet, samlar själens alla upplevelser, gör dem till erfarenheter och gestaltar så sin biografi. Begrepp som minne, tänkande, personlig utveckling, etik och samvete tillhör Jagets dimension.

I det kroppsliga verkar Jaget gestaltande så att människokroppens underbara yttre form kan ses som ett uttryck för hennes innersta: Jaget. Men Jaget verkar även i konfigurationen av den inre substansen, gör den "individuell". Denna kroppsliga identitet har sitt mest avancerade instrument i immunsystemet, som liksom individen befinner sig i ständig utveckling.

Människan är släkt med naturen, liksom där ute finns i människan materien, livet och det själsliga, men det finns på ett annat och förinnerligat sätt då det kommer under inflytande av Jagets verkan. Vi lär känna ett kroppsbegrepp som samtidigt är andligt! Människan är helt och hållet ett själv, såväl kroppsligt som psykiskt i en verklig helhet.

Sjukdom betyder obalans i denna helhet och alltid någon förlust av Jag-kontrollen. Genom människans släktskap med naturen är dess substanser ägnade att på ett djupare sätt kunna hjälpa att återställa den förlorade jämvikten. Verklig läkning inträder först, när Jaget återfått makten över det kroppsliga.

Om Vidarkliniken

Vidarkliniken är ett sjukhus för akutmedicin och rehabilitering enligt Socialstyrelsens tillstånd. Vidarkliniken bedriver kvalificerad somatisk vård och rehabiliteringsvård med antroposofisk inriktning främst... Läs mer!

Inskrivning

Om du vill komma till Vidarkliniken måste din behandlande läkare skriva en remiss till Vidarkliniken.
Läs mer!

Relaterade länkar

Här hittar du våran samling med nyttiga länkar. Läs mer!